Hjälp mig! På vilka sätt har vi varit naiva i Sverige vad gäller utländskt ägande?
Idag skriver jag kort, men vill i stället be om hjälp.
Sverige har varit naiva vad gäller att släppa in utländskt ägande. I går på
@svt Aktuellt diskuterades hur den tidigare Preem-ägaren Mohammed Al-Amoudi, misstänkts ha stött Usama Bin Ladin. Men svenska Säpo verkar inte ha utrett.
Palantir-Vd:n Alex Karp har köpt enorms skogsarealer i Härjedalen och vi ställer inte en fråga. Halva Västsverige är uppköpt av norrmän men försök köpa en sommarstuga i Danmark eller Åland, det går inte, det är reglerat. Men vi har inga regler. Så runt marinens örlogsbas på Muskö köps stugor mm upp av till synes ryska intressen. Det är uppenbart att Sverige borde införa regler och att det ska krävas regeringsbeslut för att få göra större uppköp av företag och mark i Sverige.
Vi har rekordlåga mineralavgifter och statliga SGU har detaljerade borrkärnor och kartotek över vår berggrund så det är relativt lätt för utländska (och inhemska) företag att prospektera för gruvor på annans mark.
Inte ens strategisk infrastruktur tar vi ansvar för. Som när Ryska Gazprom fick bygga piren i Slite och glömde bygga sprängkammare. Eller när den kinesiska affärsmannen Ming Wai Lau köpte u-båtshamnen i Fårösund 2017, som han sedan lämnade tillbaka.
Ska det vara så här?
Problemet är givetvis inte att ägarna kommer från andra länder, utan vad jag menar är att vi måste tänka strategiskt och långsiktigt kring våra råvaror, vårt territorium, vår säkerhet och våra företag. Vi ska fortsätta vara en öppen ekonomi, men vi måste hitta en ny balans.
Har du fler exempel på hur denna brist på säkerhetstänkande ger sig till uttryck i vårt land? Berätta här nedan, gärna med referenser.
Jag tror att vi i det geopolitiska och ekonomiska läget i världen måste tänka om och det snabbt.
Dagens Suhonen 8 oktober 2026
#svpol